Filtfabriken i Högsjö. Foto okänd. Tekniska museet/ DigitaltMuseum

Vingåker – textilbygd med lång tradition

Vingåker och Högsjö har långa anor som svenskt textil- och konfektionscentrum. Idag finns dock endast spillror kvar av den en gång så blomstrande konfektionsindustrin medan textilframställningen ännu utgör en livsnerv för bygden. Här gör vi en tillbakablick.

I trakterna runt Vingåker fanns tidigt en rad näringsverksamheter förlagda vid Vingåkersån. Ån gav kraft till kvarnar och sågar. Här fanns också bruksdrift, från 1600-talet i exempelvis Högsjö. Vingåker var också en viktig knutpunkt med landsvägar från nyköpingshållet mot Närke och från Östergötland mot Eskilstuna. Hamnar vid Hjälmaren, särskilt den i Läppe, gav även viktiga transportleder mot Örebro och Stockholm. Med järnvägen 1862 fick Vingåker sitt stora uppsving som stad och plats för handel och näringsliv.

Textil- och konfektionsindustrin blev snart största bransch med en rad tillverkare och företag. Här fanns sedan gammalt en tradition att bygga vidare på då folkdräkten länge var en viktig del i människors klädesbruk i regionen. Särskilt Österåker var känt för sin fina folkdräkt, som av många är ansedd som en av våra allra vackraste. Den har beskrivits i konst och litteratur sedan 1600-talet. Med klädesbruket följde också ett behov av att kunna framställa dräkter. Många i bygden försörjde sig därför på att väva tyger och att sy. Vingåkerstygerna var väl ansedda även utanför Vingåker och såldes över stora delar av landet.

Vingåkers station. Foto: okänd. Järnvägsmuseet/DigitaltMuseum

Stationen i Vingåker i sitt ursprungsuppförande med sitt något ovanliga utseende. Järnvägens ankomst gav bygden ett tydligt uppsving. Det var i direkt anslutning till den som ortens första stora konfektionsfabrik anlades, knappast en tillfällighet. Foto: okänd. Järnvägsmuseet/ DigitaltMuseum.

Affisch för Widengrens märke SportsMan 1930-tal. Sörmlands museum.

Affisch 1930-tal. Sörmlands museum.

Den som på allvar lyckades förena traditionen och kunskapen om textil och hantverk bland vingåkersborna, och utveckla dem till en industri, var Per Widengren från Marsjö. Han startade 1875 klädes- och manufakturaffär Widengrens vid Åsen i Vingåker. Det nya med hans rörelse var att tillverkningen inte skedde på beställning utan till ett lager för att sälja senare. Det blev en stor framgång. Från att ha producerat till stor del genom hemarbete övergick Widengrens så småningom till att samla arbetarna i egen fabrik, Vingåkers första riktiga konfektionsfabrik, i slutet av 1930-talet. En ny epok hade inletts.

Konfektionsindustrin i Vingåker gav sysselsättning till många, män såväl som kvinnor. Den första sammanslutningen för skräddarna i bygden var Vingåkers skräddareförening, bildad i slutet av 1800-talet. Den var snarast att betrakta som en intresseförening.

År 1906 bildades den första fackliga sammanslutningen, men den upplöstes redan tre år senare. Först 1917 bildades Svenska Skrädderiarbetareförbundet avd. 60, som kom att bestå i många år fram till dess storföreningar bildades inom dåvarande Svenska Beklädnadsarbetareförbundet 1966. Anslutningen var stor, vissa år nästan hundraprocentig bland arbetarna.

I beklädnadsfackets årsberättelse för åren 1936-1937 framkommer att konfektionsindustrin i Vingåker då hade goda tider med stor orderingång och brist på kvalificerad arbetskraft, särskilt kvinnlig sådan. Vid Widengrens hade bygget av den nya fabriken tagit sin början med rationaliseringar som följd. Det oroade särskilt de manliga arbetarna som nu trodde sig riskera att bli ersatta av kvinnor med lägre löner. Förhållandet mellan manliga och kvinnliga arbetare på Widengrens var en återkommande fråga under de kommande åren och något som vid flera tillfällen diskuterades i facket, ofta utifrån liknande farhågor.

Fler firmor startade, vilket gjorde Vingåker till ett centrum för svensk konfektionsindustri. Under årens lopp valde flera skräddare hos Widengrens att sluta sitt jobb för att starta eget. En av dem var 1915 Joel Ljungström. Ett decennium senare var det hans son Valter som lade grunden till Ljungströms konfektions AB, då endast 18 år gammal. Bolaget växte med ny maskinpark och så småningom även nya lokaler. Först togs Widengrens fabrik vid Åbron över och senare även deras stora fabrik vid järnvägen.

Det ansågs vara lite ”status” att arbeta åt Ljungströms, att det var en bra och stabil arbetsgivare som många ville arbeta åt. Firman lyckade också knyta till sig duktiga modellskärare, alltså modedesigners. Marknadsföringen utökades och varumärket SiR-kläder inregistrerades 1942. Namnet var noga utvalt för att ”andas elegans” och föra tankarna till välklädda brittiska gentlemän.

Widengrens konfektionsfabrik i Vingåker, troligen 1950-tal. Foto: okänd. Järnvägsmuseet/DigitaltMuseum

Widengrens stora konfektionsfabrik övertogs senare av Ljungströms. Byggnaden innehåller idag Vingåker Factory Outlet. Foto: okänd. Järnvägsmuseet/ DigitaltMuseum.

Under 1960-talet ökade konkurrensen allt mer från lågprisländerna, med stora problem som följd för konfektionsindustrin. Detta innebar slutet för många av Vingåkers konfektionsfirmor, Det kom ändå som något av en chock när även självaste Widengrens ställde in betalningarna 1970. Kvar var nu bara Ljungströms, som övertog både verksamhet och fabrik från Widengrens. År 1998 upphörde produktionen helt i Vingåker. I Widengrens /Ljungströms tidigare fabrikslokal flyttade Vingåker Factory Outlet så småningom in – och en ny typ av textilhandel tog vid.

Inte bara i själva Vingåker har näringslivet haft en stark koppling till textil. Även på grannorten Högsjö märks denna anknytning, om än på annat sätt.

Högsjö har en lång historia som till stor del hänger samman med Högsjö gård med anor från 1200-talet. Stora landområden, skogar och gårdar ingick i godset. Under 1600-talet utvecklade ägarfamiljen även bruksdrift vid Högsjö bruk.

Schullström & Sjöströms textilfabrik i Högsjö. Foto: okänd. Tekniska museet/DigitaltMuseum.

Full aktivitet i filtfabriken i Högsjö. Foto: okänd. Tekniska museet/DigitaltMuseum.

År 1728 kunde bruket uppföra en masugn. Nya smedjor togs i bruk. Malmen hämtades bland annat från Vik och Blomsterhult men var av otillräcklig kvantitet och kvalitet. Det visade sig svårt att konkurrera med de värmländska och västmanländska bruken, så under 1870-talet lades Högsjö bruk ned. Anläggningen övertogs av ”tvenne fabrikörer som här anlade en stor-artad klädesfabrik och färgeri”. De båda fabrikörerna var herrarna Schullström och Sjöström som stod bakom firman Schullström & Sjöströms fabriks AB.

Företaget bedrev i begränsad skala ett färgeri och stamperi för tyger och garner från gårdar i närheten. Genom köp av fabrikstomt och vattenfall från ägaren till Högsjö gård kunde de nu expandera. En ny fabrik stod klar 1909 med egen vattenkraftstation som gav el på fabriken liksom i samhället och Högsjö gård. Den stora produkten blev snart maskinfilt för pappers- och cellulosaindustrin.

År 1998 köptes verksamheten upp av det tyska bolaget Voith. De kunde bygga vidare på den långa tradition av textiltillverkning som finns på orten. Än idag är Högsjö en levande bruksort inom textilindustrin, där så många andra företag dukat under.

Vill du veta mer? Här är några lästips:

I Högsjö finns dessutom ett fint bruksmuseum som drivs av Högsjö kulturmiljöförening. Där finns även en del arkivhandlingar från den mångåriga verksamheten. Hos Arkiv Sörmland förvaras sjuk- och begravningskassans arkiv med uppgifter om de anställda i Högsjö. Från konfektionsindustrin i Vingåker finns få spår i arkiven. Hos Vingåkers kommunarkiv förvaras Sv. Beklädnadsarbetareförbundet avd. 60 som ger en inblick i arbetarnas villkor inom industrin. Handlingar från konfektionsindustrin deponeras också på Sörmlands museum. Fotografier finns går att hitta via webbdatabasen Digitalt Museum https://digitaltmuseum.se/