I det här blogginlägget låter vi återigen företagshistoriker Gordon Grönberg berätta om ett flensföretag med lång historia. Läs om företaget med de många namnen: Atew, Inter Innovation, De La Rue, Talaris i den här artikeln som tidigare varit publicerad i Flens hembygdsförenings årsskrift 2018.

ATEW

AB ATEW startade under namnet AB Aero Telaw ATEW av István Wlassics. István var ungrare hade flytt till Sverige efter Ungern-krisen 1956. W i Atew stod för Wlassics och ”Aero” kom från att István var en stor segelflygentusiast och tillhörde den svenska eliten. Han hade även generalagenturen för ett tyskt segelflygplan och planer på att tillverka flygplansutrustning. ATEW hade ett eget flygplan från 1973 bland annat för att snabbt komma till den nya fabriken i Värmland.

Logotyp ur företagshistorik 2011. De La Rue Cash Systems arkiv, Arkiv Sörmland.

Starten på Lidingö

Det hela startade på Lidingö med fyra anställda i en lägenhet men verksamheten flyttade snart till en villakällare. Man hade ingen egen tillverkning. Redan 1966 flyttade verksamheten till Flen och Vasagatan 8 i ett garage där. Företaget började där med en svarv och en borrmaskin. De anställda ökade med tre. Omsättningen blev hela 379 000 kronor.

Varför Flen?

Av någon anledning blev István uppsökt av representanter från kommuner som ville väcka intresset att etablera sig i Södermanland. Här lyckades Flens kommunalråd Helge Sander tillgodose Istváns krav på lokaler för en etablering, både för produktion och personalbostäder. Först fick ATEW lokalen på Vasagatan 8 och sedan en lokal på Salstagatan 21. Detta skulle dock vara ett provisorium. År 1968 flyttade företaget till de nybyggda och mer ändamålsenliga lokalerna på Bolmängsområdet – andra huset efter Skobes. Det året var antal anställda uppe i 23 och omsättningen runt 1,5 mkr.

Annons Dagens Nyheter 1970-tal.

En bidragande bonus till en lokalisering till Flen var också närheten till Ekeby flygfält i Eskilstuna då han hade sitt flygplan stationerat där.

Produkter

För att kunna tillverka plåtdetaljer i egen regi köpte ATEW en fabrik i Årjäng 1975 som blev ett dotterbolag med namnet ATEW Precisionsplåt. Företaget flyttade senare till Töcksfors i Värmland.

En av de första produkterna var en borrhållsmagnetometer med vilken bland annat rakheten i borrhål mättes. Den var uppfunnen av Wlassics när han arbetade på SGU.

Den största kunden under de kommande åren var Kockums som under vissa år stod för 80–90% av omsättningen. I samarbetet med dem togs det fram och producerades ett antal olika ”apparater” för maskinrumsstyrning och övervakning. Till Kockums och även andra varv och rederier, många i dåvarande Sovjetunionen, såldes en av ATEW egenutvecklad alarmpanel. Den användes även i kraftverk, pumpstationer och liknande anläggningar som behövde ha automatisk övervakning.

Vinstmaskinen LMC

Den största enskilda produkten var dock något som hette LMC – Load Master Computer och som tillverkades i mer är 1000 exemplar. Den blomstrande utvecklingen gjorde att lokalerna åter igen blev för små och beslut togs att bygga en egen fabrik. Det blev den på Talja. Glace Bolaget hade option på denna mark för att kunna flytta sin fabrik från Flens centrum efter att ha byggt sitt glasslager där. Som vi vet blev det ingen flytt och ATEW fick därför köpa tomten och nybygget stod färdigt för inflyttning i december 1976.

Slutet för ATEW

Lagom som nybygget på Talja stod klart kom dock den stora oljekrisen som gjorde att ”botten” helt gick ur tankfartygsmarknaden och fick tillverkningen av fartyg hos Kockums i stort sett att upphöra. Det gjorde i sin tur att ATEWs produkter till Kockums och andra kunder kraftigt minskade. Företaget försökte att skaffa andra uppdrag och produkter att tillverka. Bland annat tillverkades olika saker åt IBM som kablage, radskrivare och stora plåtstativ men lönsamheten var dålig. Ekonomin gick stadigt ner och en så kallad ”ackordsuppgörelse” kom till stånd för att hindra en konkurs. Men även efter denna var det svårt att få lönsamhet.

På något sätt hade Leif Lundblad från Inter Innovation fått kontakt med Istwan och en uppgörelse om köp kom tillstånd 1979.

Inter Innovation

Företaget hade startat 1973 av entreprenören och uppfinnaren Leif Lundblad i Stockholm som hade utvecklat sedelhanteringsutrustning till bland annat bankomater – ATM (Minuten). Företaget hade fått en stororder från Citibank i USA på 60 mkr. Man måste nu kunna tillverka denna order och valet stod mellan att använda sig av en underleverantör eller ha en egen produktionsanläggning. ATEW verkade i det läget vara en idealisk partner för Inter Innovation.

Den nya koncernen expanderade och öppnade försäljningsbolag utomlands i USA, Tyskland, England, Spanien. I Frankrike köpte man bolaget Roulomat som delvis var inne på samma marknad då man gjorde sedelräknare. I Sverige köptes Bröderna Stenborgs i Eskilstuna som senare döptes om till Inter Innovation Svetsprodukter. År 2005 lades dock produktionen ner på grund av kostnadsskäl. I Flen renodlade man organisationen och den mekaniska produktionen avknoppades till dotterbolaget Finmekanik som såldes 1985 och blev dagens Precima.

Lundblads budord för Inter Innovation 1986. De La Rue Cash Systems arkiv, Arkiv Sörmland.

År 1986 var omsättningen 357 mkr och antalet anställda i Sverige ca 450, fördelade på Stockholm 100, Flen 200, Töcksfors 60 och Eskilstuna 80. Utomlands hade företaget ca 150 anställda varvid ca 80 i England.

I Stockholm skedde central marknadsföring samt forskning och produktutveckling. I Flen skedde sedelmatarmoduler, kretskort och slutmontering samt viss produktutveckling. Eskilstuna svarade för tillverkning av ramar, säkerhetsskåp i plåt samt sedelkasseter. I Töcksfors hade man specialiserat sig på tillverkning av delar i tunnplåt.

I USA utökades organisationen med köpet av Lefebure år 1987 som var ett produktionsbolag med delvis samma inriktning. Antalet anställda inom koncernen ökade kraftigt genom detta köp till ca 2 000 personer och en försäljning på över 1 000 MSEK. 20 000 enheter av huvudprodukten TCD hade sålts tills detta år. Inter blev börsnoterat 1987 och verksamheten expanderade. Företaget blev utsett till Årets Exportföretag 1983, och Leif Lundblad blev 1987 ”Årets Entreprenör i Stockholm”.

Logotyp från årsredovisning. De La Rue Cash Systems arkiv, Arkiv Sörmland. 

Som ständigt sker försöker storbolagen att strukturera om sina verksamheter genom uppköp eller försäljning. År 1992 var det dags då det engelska börsbolaget De La Rue, som var konkurrent, ville förbättra sin marknadsposition och lade ett bud på Inter Innovation. Aktieägarna fann De La Rues bud attraktivt.

De La Rue och Talaris

Inter skulle ingå i Payment Systems Divisionen med 1 800 anställda och produktion i England och Tyskland. Detta var ett företag som bildats redan 1821. De La Rue var världens största tillverkare av sedlar, men också stora på frimärken, pass, checkar och så vidare. Företaget var också inne på samma marknad om Inter Innovation med sedelhanteringsutrustning. Omsättning låg på 370 miljoner pund, med nästan 9 000 anställda i världen och tryckerier bland annat i Hongkong, Brasilien, USA.

Verksamheten fortsatte framgångsrikt i många år men till slut ville DLR dock koncentrera verksamheten på sina andra divisioner. Detta är ju ett känt fenomen även för svenska storföretag. År 2008 sålde man till det engelska företaget Talaris. Detta bolag ingick i en koncern med liknande verksamhet. Inga förändringar i antal anställda fanns i planerna.

Verkligheten hann dock i fatt efter några år och konkurrens gjorde att ledningen ville flytta produktionen till lågkostnadsländer. Produktionen minskades successivt med 40 varslade anställda 2009 och 150 varslade i oktober 2010, vilket innebar att all produktion upphörde 2011. Produkterna lever dock vidare tillverkade på olika håll i världen och marknadsförs av nya globala koncerner.

Källor

Materialet baserar sig på en artikel i personaltidningen De La Runt författad av Henry Andersson rörande Atews historia 1965–1979 samt nya intervjuer 2017. För de efterföljande åren har information hämtats från tidningsartiklar och bolagets arkiverade hos Arkiv Sörmland.

……………………………………………….

AV GORDON GRÖNBERG 2018 – publicerad med tillstånd från författaren.