Karta över England-Wales med text från resedagboken 1852. Celsingska blå arkivet, Arkiv Sörmland

Från Sörmland ut i Europa – en resedagbok från 1852 berättar

Den 9 maj firas Europadagen, en dag instiftad till minne av Robert Schumans deklaration från 1950 om skapandet av ett enat Europa. Dagen är en symbol för samarbetet inom Europeiska unionen, där en av hörnstenarna är människors fria rörlighet. Resandet på kontinenten har emellertid betydligt längre anor än så. Det visar inte minst det här arkivexemplet – en dagbok från 1852 om en resa från Sörmland till Europa.

Svenskar har rest till den europiska kontinenten under århundraden. Ett tidigt exempel är vikingafärderna. Ett annat är adelns utbildningsresor, ett måste då Sverige inte förrän på 1600-talet hade byggt upp ett eget utbildningssystem för högre studier. Adeln gjorde även bildningsresor med fokus på ”landsförfarenhet”, kunskap om kontinentens historia, kultur och sociala förhållanden. Gesällvandringarna var en annan typ av utbildningsresor. Här handlade det om att lära sig ett yrke genom att arbeta utomlands under lärotiden.

Generellt var resandet i äldre tider mer knutet till arbete än till nöje. Under 1800-talet förändrades emellertid detta. Orsaken var främst den tekniska utvecklingen som gav upphov till nya, enklare sätt att resa, bland annat tack vare ångkraften som kunde driva både lokomotiv och fartyg. Diligenser och hyrvagnar blev också allt vanligare transportmedel. Nu kunde resor göras enbart för nöje, även om det fortfarande var affärsresenärerna som dominerade.

När ”vår” resa gjordes 1852 stod Sverige på gränsen till den industriella revolutionen. Många svenskar följde med intresse allt det spännande, nya som redan var i rörelse på den europeiska kontinenten, särskilt i föregångslandet England. Det var därför inte underligt att det var just England, Wales och Skottland som lockade till en tre veckor lång rundresa sommaren 1852 för brukspatronen Lars Gustaf Celsing och hans sällskap från Hällefors styckebruk i Sörmland.

Förstlingen var Sveriges första ånglokomotiv, tillverkat vid Munktells mekaniska verkstad 1853. Foto: H Karlsson

För att kunna bege sig ut på denna långresa krävdes giltigt pass. Detta utfärdades av Kungl. Maj:ts överståthållare i Stockholm. Brukspatronens pass gällde för tre månader för resa till Danmark, Tyskland och England.

Den 16 juni 1852 inleddes rundresan i Storbritannien med besök på en lantbruksutställning och en zoologisk trädgård. Det vet vi genom den bevarade resedagboken som dag för dag ger information om de platser som resesällskapet besöker och om de pengar som spenderas. Så, vad tog de sig egentligen för under sina veckor på de brittiska öarna?

Precis som för många englandsresenärer idag, ägnades den första tiden till sightseeing i storstaden London. Besök gjordes vid slottet Hampton Court, i Twickenham och vid det gotiska Strawberry Hill. En båttur på Themsen tog sällskapet till trädgårdarna vid Kew, och därifrån på en ”obehaglig färd i en omnibus med luktflaskor.” Bussar hade vid den tiden blivit en relativt vanlig syn i England, men i Sverige var de det definitivt inte. Kanske behövdes flaskan med luktsalt för att inte illamåendet skulle ta överhanden för de ovana bussåkarna.

Pass gällande för tre månaders utlandsvistelse 1852. Celsingska blå arkivet, Arkiv Sörmland

Pass för utlandsvistelse 1852. Celsingska blå arkivet, Arkiv Sörmland

Towern, Newgate-fängelset, Westminster Abbey och kreatursmarknaden vid Smithfield var andra stopp under besöket i London. I kassaboken från resan syns att taxiresandet stod för en relativt stor andel av kostnaderna. ”Cab till Waterloo sn” och ”Cab till James Square” är några exempel.

Bild över Britannia Bridge av George Childs / National Library of Wales

Bild över Britannia Bridge av George Childs / National Library of Wales

Från huvudstaden gick resan norrut för att bese slottsruinen i Kenilworth och slottet Warwick. I pittoreska Chester hade resesällskapet sin fasta punkt under några dagars utfärder för besök på bland annat jordbruk i området. En eftermiddag tog de tåget på en resa genom Wales till Bangor och ”Brittania brygga” (troligen Britannia Bridge, en bro från fastlandet till ön Angsley, färdigställd av Robert Stephenson 1850). Om detta berättar dagboken: ”Denna jernvägslinen en af de dyraste anlaggda i England med många Tunlar, mer merkvärdiga än de under Thames.”

Via Liverpool, med en snabbtitt på de imponerande hamndockorna, och Carlisle anlände sällskapet till Edinburgh den 26 juni 1852, tio dagar efter det att rundresan inletts. Här blandades nytta med nöje med såväl teater- som slottsbesök liksom en studieresa för att titta på tegelverk, lantbruk och Carron Company, ett gammalt gjuteriföretag som spelat en viktig roll under industrialiseringen av Storbritannien. Även här var det emellertid transporten som imponerade mest: ”Foro hem på en coach dragen af 2 hästar, ehuru de resande voro 36 fullvuxna menniskor.”

Fler lantliga besök blev det runt Glasgow, där sällskapet också passerade Kilbirnie med sina ”9 masugnar som togo sig förträffligt ut i mörkret.” Precis som för många av dagens skottlandsturister innehöll dagsprogrammet för vårt resesällskap också ett besök på ett skotskt whiskybränneri.

Om söndagen den 1 augusti 1852 berättar resedagboken: ”På e.m ute och hörde predikningar i fria luften samt hemsöktes derstädes af ficktjuvar. Gick genom en gata, där eländet tycktes hafva samlat sig. Fanns ingen s.k bättre menniska, alla trasiga, magra, fulla”. En intressant iakttagelse från ”föregångslandet” England.

På vägen söderut tog herrarna ”express train” med stopp i Sheffield. Här var det industribesök vid Norfolks gjuteri och en rakknivsfabrik som stod på agendan. Slottbesöket vid Chatsworth imponerade dessutom med sina trädgårdar. Idag är slottet mest känt som mr Darcys hem Pemberly i filmatiseringen av Jane Austens Stolthet och fördom (2005).

Den imponerade vinterträdgården vid Chatsworth under 1800-talet. Foto: okänd/Wiki Commons

Den magnifika vinterträdgården vid Chatsworth imponerade på brukspatronen. Foto: okänd, Wiki Commons

Noggranna anteckningar om varje utgift under resan. Celsingska blå arkivet, Arkiv Sörmland

Varje utgift under resan antecknades noggrant. Celsingska blå arkivet, Arkiv Sörmland

Den 7 juli var resesällskapet åter tillbaka i London. De stora utgiftsposterna under resan hade inte överraskande varit mat, husrum och biljetter. Drickspengar för bärhjälp, inköp av kartor och tullpengar var andra utgifter. Resan kostade dock inte bara. Resenärerna måste också ha fått med sig mängder av nya intryck och idéer från den kombinerade affärs- och nöjesresan. De många besöken på brittiska lantbruk och industrier hade säkert gett influenser att ta med till den egna bruksrörelsen i det avlägsna Hälleforsnäs.

Från slottsvisiterna hämtade brukspatronen alldeles säkert inspiration från de vackra trädgårdarna med palmhus, orangerier och exotiska växter. De engelska parkerna med sin mjuka, lummiga och böljande stil var inte bara ett ideal på hemmaplan. På många platser i Sverige skapades med start under sent 1700-tal också parkanläggningar av engelsk modell, bland annat Hagaparken. Brukspatronen var själv trädgårdsintresserad och hade siktet inställt på att skapa en engelsk park i anslutning till sin bruksherrgård i Hälleforsnäs, ett arbete han gick in för med liv och lust. Med sig från England tog han nu inte bara ren inspiration. Kvitton i hans personarkiv vittnar dessutom om inköp av bland annat engelska trädgårdsmöbler och ett krocketspel att ta med hem till Sörmland.

”Att resa är tveklöst bland det bästa du kan göra för att upptäckta något nytt, för att ändra dina perspektiv och expandera dina horisonter”, så beskriver ett av dagens stora resebolag betydelsen av att resa. Det stämmer säkert lika bra för dagens människor som för de få som hade möjlighet att resa ut i ett Europa i rasande snabb teknikutveckling och social förändring i mitten av det förrförra seklet.