”Du har mången gång yttrat, att ”man kan känna i luften om man är älskad eller ej” och kanske jag därför ej berättat dig någon nyhet då jag säger dig att näst Gud finnes intet, som jag så varmt, så helt, så outsägligt, så hängifvet och innerligt älskar, som dig”.

Den 26 oktober 1884 står det på poststämpeln till brevet som ovanstående rader är hämtade ur. Brevskrivaren heter Oskar och kvinnan han uppvaktar är den tolv år yngre, föräldralösa adelsflickan Helfrid. När han skriver brevet från Tomta gård utanför Nyköping, har han länge haft Helfrid i tankarna men hållits tillbaka av hennes unga ålder. Nu är hon dock 18 år fyllda och Oskar vågar äntligen på allvar närma sig henne. ”Har du lust att för hela lifvet egna dig så helt och fullkomligt åt mig, att allt annat får stå tillbaka” är frågan han ställer i brevet. Och svaret blir ett tveklöst ja!

Det är inledningen på en glödande kärlekssaga, en saga som vi genom den brevsamling som finns bevarad i Tummelsta gårds arkiv kan följa med stigande spänning. Nog ska väl de älskande ändå få varandra till slut? För visserligen hade Helfrid uppnått ”giftasvuxen” ålder, men hennes förmyndare var ändå minst sagt tveksam till om en äldre lantbrukare utan större inkomster verkligen var rätta partiet för en ung kvinna av börd.

Helfrid och Oskar hade träffats några år tidigare då han arbetade som inspektor vid hennes barndomshem Tummelsta i Ärla, en gård hon senare ärvde. Helfrids mamma Elfrida var visserligen professorsdotter och född i lärdomsstaden Uppsala men var på mammans sida också nära släkt med ägarna till Tunafors bruk i Eskilstuna. Det var där hon träffade sin blivande man Johan August, som ursprungligen kom från Karlstad, men som flyttat till Eskilstuna och fått en hög tjänst vid Tunafors. Efter giftermålet och dottern Helfrids födelse bosatte paret sig 1867 på Tummelsta, där Elfridas mormor bodde.

Efter föräldrarnas död 1878 och 1881 blev Helfrid, som var enda barnet, ensam med sin mormor. Tillsammans med hushållerskan Carolina och pigan Emma Kristina flyttade de 1887 till Karlstad där Helfrids faster och hennes man bodde, den sistnämnde var då även Helfrids förmyndare. Kanske var flytten ett sätt för honom att kunna hålla bättre uppsikt över sin skyddsling då han vid den här tiden var väl medveten om kärleksbreven som utväxlades mellan henne och Oskar.

I nästan tio år fick Helfrid och Oskar vänta på varandra, år fyllda av brev laddade med kärlek och längtan. Men så äntligen! Den 7 maj 1893 stod bröllopet i Kungsörs kyrka. Sex år och två barn fick de sedan tillsammans, Oskar och Helfrid, innan hon sommaren 1899 – endast 32 år gammal – somnade in på sitt älskade Tummelsta efter lång kamp mot sjukdom.

Det här är en av alla de fantastiska berättelser som kan lyftas fram och återberättas tack vare material som bevarats i våra arkiv. Vill du veta mer om Tummelsta gårds arkiv eller har andra frågor, är du varmt välkommen att kontakta Arkiv Sörmland via e-post på info@arkivsormland.se.