Kooperativa kvinnogillet i Kantorp samlade 1918. Foto: okänd. Eskilstuna kooperativa kvinnogilles arkiv, Arkiv Sörmland

Kooperativa kvinnor på frammarsch – kvinnogillet i Flen 1908-1913

Frågan om kvinnorna och kooperationen diskuterades livligt under tidigt 1900-tal. Den så manligt dominerade konsumentkooperationen hade definitivt inte råd att missa kvinnorna. Ett motdrag blev bildandet av den kooperativa kvinnogillesrörelsen, som snart spred sina lokala föreningar över landet. Här ska vi titta närmare på ett tidigt exempel från Flen.

Under senare år har intresset för konsumentkooperationens tidiga historia fått ett uppsving tack vare den hyllade tv-serien Fröken Frimans krig, om tillkomsten av Kvinnornas andelsförening Svenska Hem i Stockholm. Serien bygger på en sann historia där en rad av det tidiga 1900-talets mest inflytelserika rösträttskvinnor och demokratikämpar står i förgrunden.

När Svenska Hem bildades år 1905 var det som en kooperativ andelsförening endast förbehållen kvinnor. Kvinnorna tecknade sig för andelar i föreningen och fick därigenom återbäring på sina inköp, precis som inom den övriga kooperationen. Inom Svenska Hem stod även maten i fokus. Föreningens syfte var att sälja äkta och fullvärdiga varor till bra priser, till skillnad från den undermåliga och dyra mat som annars stod till buds. Trots hårt motstånd från (manliga) handlare i staden och periodvis både skepsis och en nedlåtande attityd inifrån den egna rörelsen, blev Svenska Hem en succé. Efter tio år hade föreningen fem butiker och inte mindre än 3 000 medlemmar, bland annat många av dåtidens mest “medvetna” kvinnor såsom Elin Wägner, Ellen Key och Selma Lagerlöf. Kort sagt: “alla” var med!

Fram till samgåendet med Konsumtionsföreningen Stockholm år 1917 var Svenska Hem en framgångssaga både ekonomiskt men också ifråga om kvinnors kamp för inflytande. Trots framgångarna var föreningen en unik företeelse. Med sina rötter i den spirande konsumentkooperationen var Svenska Hem visserligen en av många kooperativa sammanslutningar som bildades kring förra sekelskiftet, men med sitt fokus på kvinnor skilde den sig i väsentlig grad från andra konsumtions- och kooperativa handelsföreningar. Den manliga dominansen låg tung över den kooperativa rörelsen vid denna tid.

Selma Lagerlöf avporträtterad av Carl Larsson 1902.

Selma Lagerlöf målad av Carl Larsson. Nationalmuseum/Digitalt museum

År 1906 bildades emellertid det första kooperativa kvinnogillet – i Eskilstuna närmare bestämt. Tanken var att engagera även kvinnorna för de kooperativa idéerna, något som rörelsen dittills i stor utsträckning misslyckats med. Konsumtionsföreningarna stod visserligen öppna för både män och kvinnor, men i praktiken var det männen som i överväldigande majoritet både agerade som aktiva medlemmar för sina respektive hushålls räkning liksom innehade styrelseposterna i föreningarna. Samtidigt var det kvinnorna som stod för de flesta inköpen, så för att kooperationen skulle lyckas behövdes även de. Med kvinnogillena fick de nu alltså en egen organisation. På det sättet engagerades visserligen kvinnorna, men åtminstone till en början skedde det på behörigt avstånd från den egentliga kooperationen.

Medlemslista över medlemmar i kvinnogillet 1908. Flens kooerativa kvinnogilles arkiv, Arkiv Sörmland

Medlemslista från 1908 för kvinnogillet. Flens kooperativa kvinnogilles arkiv, Arkiv Sörmland

Ett tidigt sörmländskt arkivexempel hämtar vi från Flen. Här bildades ett kooperativt kvinnogille i januari 1908 vid ett möte lett av föreståndare G H Danielsson från Flens konsumtionsförening. Han redogjorde för de kooperativa tankarna och uppmanade till samling bakom dessa bland ortens kvinnor. I gillestyrelsen diskuterades senare samma månad vilken uppgift ett kvinnogille har på en ort där det redan finns en konsumtionsförening. Det konstaterades att “…kvinnans uppgift för Kooperationen är fullt ut lika stor som männens, och först och sist skall kvinnan vara den som skall agitera för den samma.”

Agitation och medlemsvärvning var gillets huvudsakliga uppgifter. Sånggrupp och syförening bildades också och fester planerades. Kopplingen till Flens konsumtionsförening var tydlig. Gillet agerade som en slags stödtrupp, inte riktigt fristående, alltid under överinseende. Det visar inte minst följande protokollsutdrag från den 9 juli 1908: “Det tillsattes en styrelseledamot ur Konsumtionsföreningen. Att hjälpa och tillrättavisa inom kvinnogillet och vara med på ordinarie mötena och [till] det valdes Oskar…

Det var emellertid inte bara kooperativa idéer som diskuterades i gillet. En annan viktig fråga vid den här tiden var kampen för kvinnlig rösträtt, något som också ventilerades vid flera tillfällen. Vid mötet den 23 april 1912 vädjade exempelvis styrelseledamoten Marie Pegelov till de församlade kvinnorna att “…mera än hittills intressera sig för den kvinnliga rösträttsrörelsen, möta upp vid föredrag o.s.v för att på så sätt vinna mera intresse och förståelse för sin egen sak.” Kanske var det just sådana icke-kooperativa frågor som Kooperativa Kvinnogillesförbundet i sitt cirkulär våren 1912 uppmanade landets kvinnogillen att undvika på sina möten. Det underströks att gillena inte skulle ödsla tid på “onödiga” frågor utan oförtrutet arbeta för kooperationen. Gillena borde vinnlägga sig om att arbeta på “rätt” sätt och i samförstånd med föreståndare och konsumtionsförening på orten.

På en liten ort som Flen skulle det med tiden visa sig svårt för kvinnogillet både att utöva agitationsverksamhet liksom att värva och behålla medlemmar. Åren 1910-1911 låg verksamheten helt nere för att återuppstå igen i början av år 1912. Det var dock en tynande tillvaro som gillet förde under det kommande året. Vid ett möte den 22 april 1913 beslutades därför om att upplösa gillet. Motivet till nedläggningen visar även på tydliga motsättningar: “Då det råder en så stark motagitation av dem man borde fordra bättre av och då de flästa från kons.för. styrelse stå som fiender till gillesrörelsen så voro alla ense om att det var bäst nedlägga gillet...”

Så gick det alltså med de tidiga försöken till kooperativ kvinnosamling i Flen. Även om gillet lades ned redan 1913 växte den kooperativa rörelsen i övrigt på orten och i närområdet. I kooperationens arkiv finns massor av spännande material som rör denna historia. Stor del av dessa arkivhandlingar förvaras sedan några år på Arkiv Sörmland. Varmt välkommen till oss för att forska!

Artikel publicerad i Sörmlandsbygden i september 2016.

Bild med reklam för Kooperativa kvinnogillet 1952. Sörmlands kooperativa kvinnogilles arkiv, Arkiv Sörmland

Värvningsfolder för kvinnogillesverksamheten från 1952. Eskilstuna kooperativa kvinnogilles arkiv, Arkiv Sörmland