Kvinnogillen och tidig feminism

Konsumentkooperationen växte fram under slutet av 1800-talet, med starka kopplingar till arbetarrörelsen och socialismen. Många arbetarfamiljer hade inte råd att köpa mat, kläder och andra nödvändigheter. Arbetarna bildade konsumentföreningar för att tillsammans kunna köpa in varor av god kvalitet till låga priser. Konsumentföreningarna hade egna så kallade Konsumbutiker där medlemmarna kunde handla.
Det var mest män som jobbade i konsumentföreningarna och kooperationen. Få kvinnor deltog i verksamheten, trots att kvinnorna ofta skötte familjernas inköp och planerade hushållets ekonomi. De manligt dominerade ledningarna i konsumentföreningarna förstod att de behövde övertyga fler kvinnor att handla i Konsumbutikerna.

Medlemmar i kvinnogillet i Kantorp, Sköldinge (nu Katrineholms kommun) 1918. Foto: okänd. Eskilstuna kooperativa kvinnogilles arkiv, Arkiv Sörmland

De första kvinnogillena

För att få med kvinnorna i den kooperativa rörelsen bildades i början av 1900-talet så kallade kvinnogillen i olika delar av Sverige. Ett kvinnogille var en förening med enbart kvinnliga medlemmar, som skulle arbeta för att stärka konsumentkooperationens idéer och affärsverksamhet. Att dela upp föreningsverksamheten i manliga och kvinnliga avdelningar var vanligt vid den här tiden. Ofta avgjordes de viktigaste frågorna av männen, medan kvinnoföreningarna fick ägna sig mer åt sociala aktiviteter och insamlingar.

Landets allra första kvinnogille bildades i Eskilstuna år 1906. Även i Flen bildades ett kooperativt kvinnogille. Det skedde i januari 1908 vid ett möte lett av föreståndare G H Danielsson från Flens konsumtionsförening. Under mötet berättade herr Danielsson om de kooperativa tankarna och uppmanade kvinnorna i Flen att gå samman och stödja kooperationen. Några av kooperationens viktigaste grundtankar var demokrati, jämlikhet, och solidaritet.

Värvningsbroschyr från 1952. Eskilstuna kooperativa kvinnogilles arkiv, Arkiv Sörmland

Kvinnogillenas verksamhet

I styrelsen för Flens kvinnogille diskuterades senare samma månad vilken uppgift kvinnogillet egentligen skulle ha. I Flen fanns ju redan en konsumtionsförening, som jobbade för kooperationens intressen. Så vad skulle kvinnorna göra? I styrelseprotokollet fastslog gillets medlemmar att:

“…kvinnans uppgift för Kooperationen är fullt ut lika stor som männens, och först och sist skall kvinnan vara den som skall agitera för den samma.”

Agitation och medlemsvärvning var gillets främsta uppgifter. Föreningen hade också en sånggrupp, en syförening och en grupp som planerade fester och samkväm. Kopplingen till den manligt dominerade Flens konsumtionsförening var tydlig. Kvinnogillet var som ett slags stödtrupp, eller medhjälpare åt konsumtionsföreningen. Kvinnornas verksamhet övervakades och kontrollerades på olika sätt av männen i konsumtionsföreningen. Det visar inte minst följande protokollsutdrag från den 9 juli 1908:

“Det tillsattes en styrelseledamot ur Konsumtionsföreningen. Att hjälpa och tillrättavisa inom kvinnogillet och vara med på ordinarie mötena och [till] det valdes Oskar…“

Men det var inte bara kooperativa idéer som diskuterades i gillet. En annan viktig fråga vid den här tiden var kampen för kvinnlig rösträtt. Vid mötet den 23 april 1912 vädjade styrelseledamoten Marie Pegelov till de församlade kvinnorna att:

“…mera än hittills intressera sig för den kvinnliga rösträttsrörelsen, möta upp vid föredrag o.s.v för att på så sätt vinna mera intresse och förståelse för sin egen sak.”

Männens motagitation

Men det var inte alla som uppskattade att kvinnorna ägnade sig åt politisk kamp. Kvinnogillena fick uppmaningar om att inte syssla med “onödiga” frågor. De skulle bara kämpa för kooperationens bästa, vägledda av männen i de lokala konsumtionsföreningarna.

På en liten ort som Flen var det svårt att hålla liv i kvinnogillesverksamheten. Vid ett möte den 22 april 1913 fattade styrelsen beslut om att upplösa gillet. I protokollet finns tydliga tecken på att många kvinnor i gillet kände sig starkt motarbetade av männen i Flens konsumtionsförening. Så här stod det:

“Då det råder en så stark motagitation av dem man borde fordra bättre av och då de flästa från kons.för. styrelse stå som fiender till gillesrörelsen så voro alla ense om att det var bäst nedlägga gillet…”

Så gick det alltså med de tidiga försöken till kooperativ kvinnosamling i Flen.

Konsumtionsföreningen i Eskilstuna hade eget slakteri, bageri, skrädderi och andra inrättningar som tillverkade varor som sedan såldes till medlemmarna i Konsum. Fotografi från Eskilskällan. Fotograf: okänd.

Kooperationen växer vidare

Även om gillet lades ned redan 1913 växte den kooperativa rörelsen vidare i Flen, Sörmland och hela Sverige. Ännu idag lever konsumentkooperationen vidare under namnet Coop, och den kooperativa tanken finns även inom företag som OK (bensin), Folksam (försäkringar) och HSB (bostäder.)

Kvinnogillena var en viktig del av den tidiga kvinnorörelsen, som arbetade för att stärka kvinnors rättigheter i samhället, ekonomiskt, socialt och politiskt. Vid denna tid användes inte begreppet feminism, men utan tvekan stred många medlemmar i kvinnogillena och den kvinnliga rösträttsrörelsen för feministiska idéer. Både inom politiken och kooperationen visade det sig dock svårt för kvinnorna att vinna verkligt inflytande. Det skulle ta lång tid innan kvinnorna tog plats i regeringen, i partiledningar och styrelserum.

Text & research: Helena Karlsson och Johan Eriksson, Arkiv Sörmland

Källor: Flens kooperativa kvinnogilles arkiv, Sköldinge kooperativa kvinnogille, Eskilstuna kooperativa kvinnogilles arkiv, Eskilstuna konsumentgille (samtliga hos Arkiv Sörmland), Eskilskällan, Kf.se, Nationalencyklopedin, Arbetarrörelsens arkiv.

Fakta & begrepp

• agitation: äldre namn för verksamhet inriktad på att påverka människors åsikter, det vill säga opinionsbildning. Exempel på agiterande verksamhet: demonstrationer, massmöten, debatter.
• arbetarrörelse: Arbetarrörelsen växte fram under 1800-talets slut. Rörelsens mål var att stärka arbetarklassens ekonomiska, sociala, kulturella och politiska ställning. Till arbetarrörelsen räknades ursprungligen fackföreningar, politiska vänsterpartier och konsumentkooperationen.
• folkrörelse: Rörelse med många medlemmar, som tillsammans arbetar för att åstadkomma samhällsförändringar. Under slutet av 1800-talet växte väckelserörelsen, nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen fram i Sverige. De bidrog starkt till Sveriges demokratisering och utvecklingen av välfärdssamhället.
• konsumentkooperation: föreningar och företag som bygger på att kunderna är medlemmar och gemensamt arbetar för att köpa in varor av god kvalitet till låga priser. Ofta syftar kooperationen också till andra mål än rent ekonomiska, som jämlikhet och minskad miljöpåverkan.
  kvinnlig rösträtt: Kvinnor i Sverige fick rösträtt i politiska val under perioden 1918 – 1921, men redan innan dess hade många föreningar inom folkrörelserna börjat tillämpa kvinnlig rösträtt.
• kvinnogille: förening inom konsumentkooperationen med enbart kvinnliga medlemmar.
• kvinnorörelse: politisk rörelse som strävar efter jämställdhet mellan kvinnor och män. Kvinnorörelsen i Sverige växte fram under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet då den kvinnliga rösträtten och kvinnor medborgerliga rättigheter stod i fokus. Med tiden kom kvinnorörelsen att utvecklas till den politiska ideologi som vi idag kallar feminism.
• solidaritet: Sammanhållning mellan inom en grupp människor, som ställer upp och hjälper varandra vid behov. Solidaritet har varit en av arbetarrörelsens centrala värderingar.