Länsföreningens logga från 1911. Södermanlands fruktodlares länsförenings arkiv, Arkiv Sörmland

“Få Sörmlands äpplen och päron bäst betalda av svensk frukt!”

Skördetiden är snart förbi och hösten är här. I den här historiska tillbakablicken är det just fruktodling som står i fokus, när vi berättar om de sörmländska fruktodlarnas kortlivade länsförening.

Mötet i Strängnäs i oktober 1910 var välbesökt. Många av länets lokala fruktodlareföreningar hade hörsammat inbjudan från Trädgårdskommittén om att samlas för att diskutera bildandet av en länsförening för fruktodlarna. Här fanns representanter från ett drygt tjugotal föreningar länet över. Intresset var stort.

Trädgårdskommitténs ordförande Elof von Celsing, tillika mötets ordförande, inledde med att berömma föreningarna och understryka att ”det arbete som fruktodlareföreningarna nedlagt under den korta tid som de existerat varit af stor betydelse för fruktodlingen i länet”.

Att föreningarna gjorde ett gott arbete för fruktodlingens fromma rådde det alltså inga tvivel om. Genom fruktodlareföreningarna, som initierats av Hushållningssällskapet i början av 1900-talet, hade trädgårdsnäringen utvecklats. Nu sköttes träden om på ett ändamålsenligt sätt, beskars på professionellt vis och fick den tillsyn de behövde. Gott så alltså, men som påpekades på mötet: ”vi måste också se till och på ett rationellt sätt söka tillvarataga frukten.”

Äppelblom i Rothoffsparken. Foto: H. Karlsson

Sörmländska fruktträd i blom, här den svenska äppelsorten Katja. Foto: H. Karlsson. Arkiv Sörmland.

Första gemensamma priskuranten från 1911. Södermanlands fruktodlares länsförenings arkiv, Arkiv Sörmland

Första gemensamma priskuranten från 1911. Södermanlands fruktodlares länsförenings arkiv, Arkiv Sörmland

Det var det som länsföreningen var tänkt att hjälpa till med, att fungera som en gemensam försäljningsorganisation för Sörmlands fruktodlare. Föreningen skulle både handha och leda försäljningen liksom tillhandahålla ingredienser för besprutning och packningsmaterial för leverans av frukten.

En kommitté under Elof von Celsing tillsattes för att arbeta fram förslag till stadgar o dyl. Den 21 mars 1911 kunde Södermanlands fruktodlares länsförening med säte i Flen bildas. Tongångarna var synnerligen positiva vid detta talrikt besökta möte, där det framhölls: ”Alla säga att de gärna skola köpa svensk frukt bara den är ensartad och utbjudes i stora partier. Det finns förutsättningar att få Sörmlands äpplen och päron bäst betalda av svensk frukt!

Länsföreningen påbörjade omgående arbetet med att hitta avsättningsmöjligheter för medlemsföreningarnas frukt. Det visade sig snart att det var i Stockholm marknaden fanns. Länsföreningen blev en slags garant för fruktkvaliteten, bekräftad med ett särskilt märke på frukten. För att inte äventyra denna kvalitetsstämpel uppmanade länsföreningen sina medlemmar att inte skicka frukt till Stockholm på egen hand utan att först ha stämt av med sin länsförening. För nog kan det ha lockat att sälja sina äpplen utan mellanhand. Efterfrågan var nämligen enorm – i alla fall på den finaste frukten och till en början…

Under senhösten 1911 var emellertid läget ett helt annat. Nu hade fruktodlare även från andra delar av Sverige upptäckt Stockholm som marknadsplats. Huvudstaden översköljdes av frukt med följden att tillgången vida översteg efterfrågan. Den sörmländska länsföreningen tvingades ställa in flera av sina fruktleveranser, det fanns ingen som ville ta emot dem.

Tanken med länsföreningen, att den skulle fungera som en försäljningskanal för medlemmarnas frukt, var nog så god men det blev snart uppenbart att det också fanns en del svårigheter att övervinna för att få allt att fungera.

Ett genomgående bekymmer var packningen av frukten inför leverans till länsföreningen. Vid flera tillfällen uppmanade länsföreningen därför sina medlemsföreningar till större varsamhet. Mitt under skörden 1915 kände sig länsföreningen till och med nödgad att skicka ut ett cirkulär med noggranna packningsinstruktioner, detta sedan ”afsevärda partier äro inkomna, som på grund af dålig behandling måste kasseras”.

Ett annat problem gällde ekonomin. År 1918 beslutades att ombilda verksamheten till förlagsaktiebolag. Styrelsens förhoppning var att en sådan bolagsbildning skulle ge större rörelsekapital och förbättra ekonomin. Så blev inte fallet. Fordringarna var för stora, inte minst från fruktodlare i länet som inte fått betalt för den frukt de inlämnat för försäljning. Länsföreningen hade lovat alltför mycket betalt för frukten i relation till vad den gick att sälja för, konstaterade styrelsen i sin årsberättelse för 1918-1919. Det bidrog till att förlusterna ökade månad för månad.

I december 1919 gick det inte längre. Föreningen beslutade träda i likvidation. Mindre än nio år var den alltså verksam, den sörmländska länsförening som hade hoppats ”få Sörmlands äpplen och päron bäst betalda av svensk frukt.”

Länsföreningens logga från 1911. Södermanlands fruktodlares länsförenings arkiv, Arkiv Sörmland

Länsföreningens logga från 1911. Södermanlands fruktodlares länsförenings arkiv, Arkiv Sörmland.