17 jan Oxelösundsträdgårdar – en förening med hundraplushistoria
I slutet av 1800-talet kom koloniträdgårdsrörelsen till Sverige via Danmark och Tyskland. På den europeiska kontinenten hade fenomenet med koloniträdgårdar då redan funnit en etablerad form. I Sörmland anlades koloniträdgårdsområden på flera ställen under det tidiga 1900-talet. Här är det Oxelösund som står i fokus.
Vad är då en koloniträdgård och vad var så speciellt med den? Enkelt uttryck är en koloniträdgård en odlingslott som en enskild person kan hyra/köpa för att odla på och bebygga med ett enklare hus. Ordet koloni kommer av latinets ord för ”nybyggare”, vilket ger en vink om tankegångarna bakom.
Från början var syftet med koloniträdgårdsrörelsen att erbjuda industriarbetare en egen täppa med möjlighet både att odla egna grödor men också till att höja sin livskvalitet genom vistelse i lummig och lugn trädgårdsmiljö.
Det här var i industrialismens tidevarv då de nya fabrikerna i städerna blivit arbetsplats för en växande skara industriarbetare. Deras nya tillvaro innebar ofta långa arbetsdagar i smutsiga och mörka fabriker liksom en inte sällan både trång och undermålig bostadssituation. En egen koloniträdgård skulle ge en hälsosam tillflyktsort från allt detta.
I början av 1900-talet anlades Oxelösunds jernverk. Oxelösund blev då på allvar en industristad. Foto: okänd. Järnvägsmuseet / DigitaltMuseum
Den första koloniträdgården i Sverige anlades i Malmö 1895. Från Skåne spred sig rörelsen norrut. Stor betydelse för spridningen i Mälardalen fick Anna Lindhagen, som hade sett hur väl dessa odlingsområden fungerade i Danmark. Hon arbetade som sjuksköterska bland industriarbetare i Stockholm i slutet av 1800-talet och kunde konstatera hur särskilt barnen for illa i den smutsiga och ohygieniska miljön kring fabrikerna. Anna Lindhagen var djupt engagerad för de utsatta och arbetade även politiskt för att göra skillnad för dessa grupper. Tillsammans med vännen Anna Åbergsson tog hon initiativ till bildandet av Föreningen Koloniträdgårdar i Stockholm 1906.
På häradsekonomiska kartan från 1897-1901 syns det obebyggda och skogsklädda område i Dalgången, som från 1908 förvandlades till prunkande koloniträdgårdar. Lantmäteriets historiska kartor.
Det var Anna Lindhagens besök i Oxelösund 1908 som blev startskottet för koloniträdgårdsrörelsen på orten. I maj detta år var hon inbjuden av Oxelösunds föreläsningsförening för att tala om behovet av koloniträdgårdar och om sitt arbete med att anlägga sådana kring huvudstaden.
Till Anna Lindhagens föredrag kom många trädgårdsintresserade ortsbor. Efteråt samlades några av dem för att diskutera möjligheterna att anlägga ett eget koloniträdgårdsområde i Oxelösund. En kommitté tillsattes för att utreda fråga om att bilda en lokal koloniträdgårdsförening för detta ändamål.
I oktober 1908 bildades Oxelösunds koloniförening. Nu kunde arbetet börja med att anlägga själva koloniområdet – en inte alldeles enkel uppgift. Först behövde föreningen skaffa mark. Genom ett arrendeavtal med Trafik AB Grängesberg-Oxelösund (TGOJ) lyckades föreningen ordna ett markområde på drygt en hektar i den så kallade Dalgången.
Området indelades i 53 lotter på vardera omkring 200 kvadratmeter. I första vändan antecknade sig 17 nya kolonisatörer men innan året var slut hade samtliga lotter blivit tingade. En utvidgning av koloniområdet gjordes då mot Ramdalen.
För de första kolonisatörerna väntade ett omfattande anläggningsarbete. Uppdikning, uppmätning, upprensning, rörläggning och anläggande av gångar och framdragning av vatten var några av uppgifterna.
Det mesta av arbetet gjordes av koloniägarna för att hålla kostnaderna nere. Detta tidskrävande, ideella arbete kombinerade det stora flertalet av dem med tungt industriarbete under dagtid.
Den 19 januari 1909 inregistrerades föreningen formellt under namnet Föreningen Oxelösunds Koloniträdgårdar u.p.a.
När det grundläggande arbetet i koloniområdet var klart tillkom nya uppgifter.
En sådan var att sätta upp staket för att inhägna området. Virke lyckades föreningen till viss del skaffa från järnvägen, men för att även kunna köpa in annat som behövdes i form av spik, färg, smiden och beslag krävdes ett första lån från Södermanlands enskilda bank.
Familjen Eriksson framför sin kolonistuga, den första i Dalgångens koloniområde. Foto: okänd, ca 1910. Kopia ur Oxelösunds koloniförenings arkiv, Oxelösunds kommunarkiv.
Dalgångens koloniområde med sin blomsterprakt strax före rivningen 1965. Foto: Oxelösunds fotoklubb. Oxelösundsarkivet.
Under krigsåren på 1910-talet upplevde koloniträdgårdsrörelsen ett stort uppsving då matbrist uppstod och behovet av att kunna odla egen föda ökade. Alla ville ha en egen odlingslott och trycket på landets koloniföreningar var stort.
I Oxelösund var de lotter som fanns redan upptagna så koloniföreningen vände sig till TGOJ för att höra om det gick att få arrendera mer mark. Ytterligare ett hektar i anslutning till koloniområdet kunde på det sättet adderas. Här anlades 66 nya lotter. År 1925 tillkom ytterligare tio lotter.
Som odlingsmark var emellertid inte Dalgången den bästa. Sjuka jordgubbsplantor var ett återkommande problem och senare härjade även potatisål. Området runt kolonin var dessutom under stark utveckling med bland annat vägbyggen som medförde förflyttning av kolonistugor och lotter.
I mitten av 1960-talet sade TGOJ upp arrendekontraktet med föreningen för att istället kunde använda marken till annat. Koloniföreningen fick därmed lämna delar av det gamla koloniområdet. Kommunen erbjöd sig dock att ställa iordning ett annat markområde för kolonilotter på Jogersö. Inflyttning här skedde successivt från 1965. Ännu idag drygt femtio år senare finns koloniföreningen kvar med sina trädgårdslotter i såväl detta område som på de delar av Dalgången som blev kvar inom föreningen.
Föreningens imponerande, numera drygt hundra år långa historia, finns bevarad i form av ett antal volymer med arkivhandlingar hos Oxelösunds kommunarkiv. I arkivet finns bland annat den jubileumshistorik som denna artikel bygger på. I fotodatabasen Oxelösundsarkivet finns även fotografier som Oxelösunds fotoklubb tog när de dokumenterade koloniområdet i Dalgången inför rivningen 1965, varav några visas här.