Utställning 1952

År 1904 hölls det stora lantbruksmötets utställning i Katrineholm. Det skulle dröja 48 år innan något av liknande dignitet åter inträffade i staden. Denna gång, år 1952, skulle evenemanget pågå i över två veckor mot två dagar 1904.

Arrangörer denna gång var Katrineholms Industri- och Hantverksförening med stöd av staden och dess köpenskap och industri. Utställningsbestyrelsens ordförande Edvin W. Johansson påpekade i sitt förord i utställningskatalogen att det visserligen var så att Industri- och Hantverksföreningen fyllde 50 år, men att man inte bara ville framhålla föreningen, utan att hela staden som sådan behövde ökad reklam. Det var högkonjunktur i landet, men man kunde inte enbart koncentrera sig på att dra hit nya industrier utan måste dessförinnan bygga bort bostadsbristen. Johansson poängterade också att de pengar man hoppades tjäna på evenemanget inte var ämnade till något självändamål, utan skulle komma yrkenas förkovran till godo. Det var främst lärlingsutbildningen som skulle främjas.

Utställningsområdet upptog så gott som hela kvarteret Järven, med Läroverket (nuvarande Tallåsskolan) och Södra folkskolan.

bild 3.

Skiss över utställningsområdet. Då utställningen ägde rum under elevernas sommarlov kunde man utnyttja både skolgårdar och skolbyggnader för utställningsändamål. Katrineholms kommunarkiv

Fredagen den 20 juni var det dags för högtidlig invigning med tal av landshövding Bo Hammarskjöld. Utställarna och begivenheterna var många, bl.a. gästades man av Povel Ramel, skådespel med aktörer från Dramaten och nöjesfält.

Under midsommarhelgen kunde man låta sig utspisas med bl.a. mjöd och helstekt oxe, eller varför inte gödkalvstek med gurka för 4 kronor. Ville man slå på stort kunde man välja smörgåsplatå med varmrätt och dessert för 5 kronor, allt serverat på Restaurant Catrina.

bild 2.

”Alla vägar bär till Katrineholm” utlovar affischen fröken Birgitta von Botmer uppvisar för Katrineholms-Kurirens fotograf den 30 maj 1952. Foto: okänd. Katrineholms kommunarkiv

Efter utställningens slut den 6 juli, var det dags att summera. Bestyrelsen för evenemanget hade varit optimistiska och hoppats på 100 000 besökare, en uppfattning man så småningom reviderade till 60 000. Det slutliga besöks-antalet slutade på 35 000, vilket troddes ha flera av varandra oberoende orsaker. Dels hade vädret varit dåligt och dels hade flera av grannstäderna alldeles innan haft mässor och utställningar som kan ha gjort att folk fått sitt lystmäte tillgodosett innan det var Katrineholms tur. Det var pessimistiska tongångar bestyrelsens ordförande anslog i sitt tal samma kväll utställningen stängt. För de utställare som haft något att sälja hade utdelningen blivit skral. I något fall räckte inte intäkterna till att täcka de utgifter man haft för att delta och för restaurangen lär det ha varit ren katastrof. Redan under natten mot den 7 juli började man demontera hallarna och i de flesta fall lyckades man försälja virket till i första hand privatpersoner och på det sättet hålla förlustsiffrorna nere.

bild 1.

Det rådde delade meningar om ifall de affischer som sattes upp varhelst det fanns plats var estetiskt tilltalande. Men man får förmoda att budskapet gick fram till betraktaren. Katrineholms kommunarkiv

Någon dag senare uttalade sig utställningskommissarien Carl-Erik Jeppsson i Katrineholms-Kuriren och anlade då en muntrare ton än bestyrelsen för ut-ställningen. Han menade bl.a. ”Utställarna var med några få undantag nöjda – de missnöjda var sådana som sålde mest krimskrams och inte fick så god av-sättning för sina varor”. Han fortsatte med att meddela att ”Jag tycker det är skönt att det hela är över. Redan har jag jobbat lika mycket som jag annars gör på ett helt år”. Vad Jeppsson sysslade med resten av året förtäljer inte denna historia.

En annan Katrineholmsutställning hölls i augusti 1977, men det är en helt annan historia…

Roland Blomkvist
Katrineholms kommunarkiv