Högerkvinnor uppmanas att hjälpa till i valarbetet, 1940-tal. Nyköpings högerkvinnoklubbs arkiv, Arkiv Sörmland/Nyköpings stadsarkiv

“Vi kvinnor måste hjälpa till” – om Nyköpings högerkvinnoklubb

Snart har det gått 100 år sedan kvinnor för första gången fick rösta i svenska riksdagsval. Som de sista i Norden fick svenskorna 1921 sina demokratiska rättigheter, vilket blev något av startskottet för deras politiska engagemang. Här ska vi följa några av dem och deras arbete på lokal nivå. Den här gången är det högerkvinnorna som står i fokus.

År 1904 bildades Allmänna valmansförbundet, föregångare till Högerpartiet/Moderaterna. Som namnet antyder var det främst en organisation inriktad på att mobilisera högerröster vid val, inte något parti i den mening som exempelvis Socialdemokratiska arbetarpartiet, som bildats femton år tidigare. Att det dessutom var ett valmansförbund var tydligt till en början, inte förrän 1913 fick även kvinnor bli medlemmar.

Tidningstext med uppmaning till kvinnor att rösta 1921, ur Sörmlandsposten/Arkiv Sörmland

Tidningstext med uppmaning från SMKF i Sörmland till kvinnor att rösta 1921. Ur Sörmlandsposten/Arkiv Sörmland

I kölvattnet av de demokratiska reformer som genomdrevs åren 1919-1921, beslutade Allmänna valmansförbundet vid sin riksstämma 1920 att tillsätta ett centralt kvinnoråd “med särskild uppgift att i samråd med öfverstyrelsen verka för kvinnornas deltagande i det politiska livet”. Det var av stor vikt att samordna arbetet gentemot den nya, stora väljargruppen kvinnorna inför valet 1921, något som också föranlett de socialdemokratiska kvinnorna att tidigare samma år ena sig i ett gemensamt kvinnoförbund.

Den kvinnoorganisation som bildades var inte någon fristående förening utan mer en grupp inom partiet. Det ansågs dock behövas en motvikt mot Sveriges moderata kvinnoförbund (SMKF), som verkat helt utanför partiet sedan förbundets bildande 1915. SMKF gjorde emellertid en stor insats för att sprida högeridéer till svenska kvinnor, något som också gynnade partiet. Det skulle ändå dröja till 1930-talet innan de båda högerinriktade kvinnoförbunden gick samman. Då hade kvinnorådet vunnit erkännande som en egen organisation inom partiet.

Även på regional och lokal nivå fanns politiskt engagerade kvinnor. Genom rösträttsreformerna fick deras arbete ökad betydelse. Inom Allmänna valmansförbundet startade ett antal lokala kvinnoföreningar, flera i Sörmland. År 1927 samlades representanter från dessa sörmländska föreningar i Malmköping för att diskutera frågan om en enhetligare sammanslutning kvinnorna emellan. Det blev starten för Sörmlands kvinnoråd inom Allmänna valmansförbundets kvinnoförbund.

När det sörmländska kvinnorådet bildades 1927 fanns ännu inte alla länets kommuner representerade. I Nyköping bildades till exempel först 1930 Nyköpings moderata kvinnoklubb, som 1939 fick namnet Nyköpings högerkvinnoklubb. Vid mötet 1930 var uppslutningen stor. De närvarande beslutade enhälligt att bilda kvinnoklubb. I stadgarna framhölls att klubbens uppgift skulle vara att “söka intressera kvinnor för kommunala och politiska spörsmål, förmå dem att ansluta sig till partiet och särskilt i valtider arbeta på deras deltagande i valen”.

Nyköpings högerkvinnor visar upp olika sörmlandsdräkter 1941. Foto: Kling. Nyköpings högerkvinnoklubbs arkiv, Arkiv Sörmland/Nyköpings stadsarkiv

Nyköpings högerkvinnor visar upp olika sörmlandsdräkter 1941. Foto: Kling. Nyköpings högerkvinnoklubbs arkiv, Arkiv Sörmland/ Nyköpings stadsarkiv

Det var med stor inlevelse som nyköpingskvinnorna tog sig an sina nya politiska uppgifter. Under de första åren dominerade kurser i mötesteknik och valarbete, föreläsningsverksamhet liksom diskussioner i dagsaktuella frågor som “Fackföreningarna i samhället”, “Kvinnans uppgift i det politiska livet” och “Bör gift kvinna kvarstå i förvärvsarbetet?”. Klubben var också aktiv i de kurser som gavs av partidistriktet och av Högerns kvinnliga medborgarskola, som startades 1931 och vars första nationella kurs avhölls i Strängnäs under fyra veckor samma sommar.

Liksom fallet varit under första världskriget, då kvinnors insatser i kommittéer och praktiskt beredskapsarbete haft stor betydelse för landets väl och för att öka kvinnornas självtillit, innebar det nya annalkande världskriget att kvinnors engagemang åter hamnade i fokus. Den politiska oron i världen kastade sina skuggor även över Nyköping, där högerkvinnorna engagerade sig för både luftskyddet och Finlandshjälpen. Bidrag lämnades även till försvarslån, Nyköpings rusthållarförening och Kvinnornas beredskapskommitté. I den senare var klubben också representerad. Under parollen ”Vi kvinnor måste hjälpa till” uppmanades högerkvinnan i partiets valpropaganda under kriget att: “värna din frihet – värna ditt land – värna ditt hem”.

Högerkvinnor uppmanas att hjälpa till i valarbetet, 1940-tal. Nyköpings högerkvinnoklubbs arkiv, Arkiv Sörmland/Nyköpings stadsarkiv

Högerkvinnor uppmanas att hjälpa till i valarbetet, 1940-tal. Nyköpings högerkvinnoklubbs arkiv, Arkiv Sörmland/ Nyköpings stadsarkiv

Kanske var det kvinnornas stora beredskapsinsatser som gav råg i ryggen och självförtroende nog att inför stadsfullmäktigevalet hösten 1942 tillskriva styrelsen för Nyköpings högerförening om sina önskemål inför nomineringsarbetet. Två kvinnliga kandidater, en i vardera valkretsen och åtminstone någon av dem på garanterat valbar plats, var vad högerkvinnorna ville ha. “Vi våga hoppas, att denna vår hemställan skall vinna benäget beaktande, då vi veta oss hava ett icke obetydligt antal kvinnliga väljare bakom denna framställning…” Hur det gick med denna begäran framgår inte i arkivmaterialet, men initiativet visar ändå hur kvinnorna flyttar fram sina positioner – något de på många sätt fortsatt göra sedan dess.

Snart har det gått ett århundrade sedan de svenska kvinnorna fick sin rösträtt och på allvar kunde göra bruk av sitt politiska intresse och sin förmåga. Här har vi genom bevarat arkivmaterial visat ett exempel på hur kvinnor under detta gångna sekel målmedvetet arbetat för att skapa inflytande för sitt parti och sina kvinnliga kandidater på lokal nivå – ett nog så viktigt men inte alltid så framträdande perspektiv i svensk politisk historia.